Om strandskydd

Så fungerar strandskyddet
Strandskyddet kom till på 1950-talet. Syftet var att hindra överexploatering av stränderna samtidigt som man vill bevara allmänhetens tillgång till stränder och vatten.

1994 utvidgades skyddet för att ta hänsyn till strändernas stora betydelse för den biologiska mångfalden.

Bestämmelserna är lika i hela landet men med den nya lagstiftning som träder i kraft från och med 1 juli 2009 kan kommuner peka ut områden i strandnära områden där det ska vara lättare att få dispens. Utpekande kan påbörjas 1 juli men lagen får inte tillämpas förrän 1 februari, 2010.

Skyddet omfattar land, vatten och undervattensmiljö. Det vanliga är att skyddet sträcker sig 100 meter i båda riktningarna men länsstyrelsen kan utvidga zonen upp till 300 meter.

Det kan vara aktuellt när det gäller områden som till exempel är av riksintresse för naturvården, är ekologiskt särskilt känsliga eller ligger nära tätorter med begränsad tillgång till fria strandområden.

Enligt de nya reglerna återinträder strandskyddet automatiskt då en detaljplan ändras. Beslut om att upphäva strandskyddet i en detaljplan fattas av kommunerna.

Länsstyrelsen fattar beslut om dispenser och upphävande av strandskyddet.

Dagens regler för strandskydd

Inom den strandskyddade zonen gäller förbud mot att:

a.. uppföra nya byggnader eller ändra de som redan finns, så att de kan användas till något annat ändamål
b.. gräva eller på annat sätt förbereda för sådana byggnationer
c.. utföra andra anläggningar eller anordningar som strider mot strandskyddets syfte, det vill säga försämrar tillgängligheten enligt allemansrätten eller väsentligt försämrar livsvillkoren för växter och djur. Exempel på detta är båthamnar, bryggor, parkeringsplatser och golfbanor
d.. utföra andra åtgärder som kan skada växt- och djurliv, till exempel fälla träd, gräva eller gödsla.

Källa: Naturvårdsverket

Insänt av Stefan Olof Lundgren